Konfirmationshelg

På minussidan: Det har snöat hela natten och vräker fortfarande ner.
På plussidan: Konfirmanden verkar nöjd med att jag lovat ha på mig en sober svart volangklänning istället för mina vanliga alla-färger-på-samma-gång kläder.


Precis exakt NU ska 15-åringen iväg till kyrkan för fotografering och annat. Vi andra är inbjudna på mingellunch och underhållning kl 13. Sedan blir det ett allvarligt avsnitt....som följs av lika allvarliga avsnitt imorgon. Puh!
Själv är jag ju som bekant eller inte okonfirmerad. Jag har funderat på att göra det i vuxen ålder men det har som så mycket annat liksom aldrig blivit av.
Så det känns spännande att få vara med nu när sonen ska igenom denna vuxenhetsrit. Som att bli inbjuden i en hemlig klubb.
Men....det var ju förstås det här med sångsolot. Kanske tar jag en Sobril. EN Sobril. En LITEN. Tur att han inte är nervös själv i alla fall.
Att ha småligisterna med sig i kyrkan i flera timmar under två dagar känns inte heller helt avslappnat. Särskilt inte som de klev upp före f-n i morse och började med hyssen. Nu har 5-åringen åkt till sin ett år äldre bästis. Kanske kör de slut på varandra där. Hoppas kan man ju. Lille A är nämligen kusligt lik 5-åringen. Samma hyss ungefär. Strax före sju ringde han hit och bjöd hem min son. Fast A:s föräldrar blev inte så glada...
- Har du ringt till H den här tiden???
- Nej, jag har inte ringt till nån...
Sa han med telefonen fortfarande tryckt mot örat.


Ja.
Oundvikligt med en förhatlig hårtvätt just idag va?
Lika bra att sätta igång.