Orolig natt

Redan igår kväll studsade den blivande 6-åringen upp ur sängen och var orolig för att vi skulle försova oss till hans födelsedag.
Sedan har han med ojämna mellanrum väckt mig flera gånger under natten. För säkerhets skull.
Skojigt nog lyckades han somna om på morgonkvisten så att vi kunde väcka honom med falsk stämsång vid halv sju.
Icke helt oväntat gjorde byggrejerna störst succé. Hjälm, verktygsbälte, hammare, måttband, hjälm och lite annat. Plus riktiga hörselkåpor med radio.
Ah, jag kan inte fatta att han är 6 år! Tänk att han börjar förskoleklass till hösten...


Holger är en av mina mellangrabbar som inte var planerad. Så typiskt honom att dyka upp ändå ;) En speciell och märklig pojke. Och en speciell och märklig förlossning.
Egentligen var han beräknad till den 15:e och när jag gick över tiden blev jag rädd att han skulle komma på svägerskans födelsedag idag. Men så vaknade jag av täta värkar på morgonen den 17:e. Vi ringde genast hit barnvakten. Men innan hon hann dyka upp hade värkarna försvunnit. Så vi åkte och handlade...och då var de tillbaka igen. Med 5-10 minuters mellanrum. Så där höll det på hela dagen. Satte jag mig ner slutade värkarna helt och hållet, men om jag rörde mig blev det olidligt och kändes som att han skulle komma ut när som helst. Framåt eftermiddagen var jag less och började gå och gå och gå för att skynda på det hela. Vid middagstid åkte vi in till sjukhuset. När CTG-apparaten visade flatline ville de skicka hem mig. Men jag stenvägrade. Plockade fram "hörrö jag har faktiskt fött barn förr så jag vet att det är dags!"-kortet. Och fick stanna. Gick och gick och gick hela kvällen. Vilket inte är speciellt lätt eller kul när man har helt galna värkar, men vad gör man? Jag tror inte att de lyckades registrera en enda värk på hela kvällen (eftersom jag då var tvungen att stanna av) men det gick i alla fall att känna att huvudet var på väg ut. När jag lade mig för att krysta hade jag inte alls ont längre. Men jag hade heller inga krystvärkar. Det är en mycket märklig situation att ta i och pressa ut en bebis utan dem. Men det gick. Tyvärr blev det 1 timme och 23 minuter in på svägerskans födelsedag. Trots att barnmorskan förstod mitt problem (nåja) och skyndade på processen för allt vad hon var värd genom att ta hål på hinnorna och lite annat.


Nu firar vi två familjemedlemmar på samma dag. Och det funkar. Jag brukar anpassa fiskdammen så att födelsedagsbarnet som är nästan 30 år äldre får lite vuxendricka eller nåt i sin påse. Och så delar vi på fikaansvaret. Mycket smidigt.


Alla mina barn är förstås speciella. Men jag brukar tänka att det är lite extra speciellt med barn som kommit till med hjälp av ödet och inte föräldrarnas planering.


Grattis bästaste finaste Holger!!!