En gång är ingen gång...

Men två gånger är en vana va?
Jag fattar inte hur det går till när man blir utan den tidning man har prenumererat på i 15 år.
Jag menar, även om det är en vikarie borde det ju funka. Vet han inte vilka som ska ha tidningen måste han förstås kolla upp det. Annars lär han inte bli långlivad på jobbet.
Förresten borde klistermärket på på brevlådan kunna ge en hint.
Ja. Ja. Ja. Nästan lika intressant som väderprat va?


Och apropå det (hehe)...
Så är det strålande sol och redan 12 grader varmt. Jag har en omlottklänning på mig. Visserligen med en tröja under och en bolero utanpå - men jag är BARBENT för första gången i år. Ah, det stundar härliga tider för en nudist som jag.


Nestors ena jätteöra har rest sig. Antagligen kommer han att få lika stora uppåtstående öron som pappa älghunden. En lustig kombo eftersom han har mamma bullterriers nos. Ja, vad månne blifva? En rejäl karl i alla fall. Han är helt galen i mat. Inte precis som när Freudan var valp, petade i maten och bara åt en gång per dag.


Nä. Usch. Idag ska vi träffa Barninterventionstanterna för sista gången innan vi allihopa ska träffa barnen här hemma. Jag är less på det där. Less på mamma-är-sjuk-fokus. Men, men...Det goda som har kommit ur hela cirkusen är i alla fall att jag insett att barnen inte är särskilt skadade av att ha en gråtande mamma. Att vi pratar om det mesta verkar ha gjort susen. Så nu stänger jag av alla såna orostankar. Punkt.

En bild från exakt ett år sedan. Lilleman hade klippt sig själv.