Idag ska jag, kära E och en kartong med gipsrullar göra en utflykt till herr B:s jobb för att gjuta av hans stora händer och fötter.
E ska nämligen sätta betongfötter på sitt badkar (istället för lejontassar) och vad blir då bättre än stadiga 46:or?
Ah, kreativiteten flödar på mitt jobb! Ähum, "jobb" menar jag.
Som ni vet har det ju slumpat sig så att herr B också haft tema betong på sitt jobb så det kanske inte blir helt fel för hans byggelever när det kommer två tanter som roar sig med ungefär samma sak. Eller så blir det det. Men då bjuder jag på det. Hans elever har ju sett mig i skumma situationer förr. Till exempel när jag smög utanför pizzerian för att klistra dekaler på herr B:s bil, och när jag radat upp alla mina fotfilar i vardagsrummet - iförd en glipande morgonrock.
Förresten köpte jag hem gipsrullar igår. Passade på när jag ändå skulle hämta en kasse (jo, en kasse) psykmediciner. Världens torraste personal bakom disken ignorerade mina skämt ända tills jag tyckte att en kartong gips kunde vara ett bra komplement till det i kassen. Och så låtsaslindade jag in hela skallen. Då råkade hon minsann skratta till.
Gipset ska jag och barnen göra ansiktsmasker av. En sån där idé som är vansinnigt kul i teorin och som bara är vansinnig i praktiken, hehe.
Hur som helst...
Har det äntligen slutat snöa. Det kändes helt hopplöst ett tag. Visst kan det komma några flingor i maj på de här breddgraderna - men egentligen inte några decimeter. Nu får det vara nog! Säger både jag och mina översnöade och vissna penséer som inte ens hunnit bli planterade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar