När man får oväntat besök...

Bjuder man inte på Gevalia, om ni trodde det - utan uppvärmt(!) Willyskaffe och en liten Plopp.
Precis när jag hade kommit hem från terapi och annat och satt mig ute med ett korsord sladdade söta T in på gården.
Mycket oväntat med tanke på hon inte har varit här sedan...eh, aldrig.
Men hon var i faggorna och tänkte då på lilla mig. Lite rörande faktiskt.
Och besöket var inte bara oväntat och mycket trevligt utan fungerade även som en broms till min inneboende städtant.
För nu har Interventionstanterna intagit Dårhuset. Och som vanligt har det kliat i fingarna att sanera mitt kletiga hus innan. Men tack vare T hann jag inte. Lika bra det eftersom jag faktiskt egentligen inte tycker att man ska fortsätta städa sig till en permanent utbrändhet när det inte skadar nån att man låter bli.


Hönorna verkar klara sig förresten. De är inte snygga, men tydligen har Freudan "bara" ryckt loss fjädrar och inte bitit. Däremot har de inte lagt några ägg idag. Fullt förståeligt. Kanske lika bra att jag inte kunde förmå mig till att berätta om massakern på Hälsans Trädgård. Hoppas bara att fjädrarna hinner växa ut innan de ska flytta dit.


Annars känns det här som dagen som aldrig tar slut. Det var ju förstås det här med utvecklingssamtal på dagis också. Mina barn är snälla, tidigt utvecklade och duktiga på att prata och ta för sig. Men de har även den här lilla(!) egenheten att de svär som borstbindare. Hur vi än gör verkar vi inte kunna få dem att sluta. Sååå himla roligt är det inte att höra av en annan 4-årings mamma att min son kallat honom för Doktor Bajs Jävel. Jag antar att det kommer en kommentar eller två om det från fröknarna. Och så antar jag att det kommer en tår eller en liter från mamman. Ja, inte för att de svär - utan bara för att det är jobbigt att gå på utvecklingssamtal.


Ja, jedrar - det är ju moppekörkortsutbildning för 15-åringen också! Hämtning i stan i kväll alltså.


Imorgon ska jag göra int´ ett nå´!
Inte mer än att dricka vin och se naturprogram i alla fall ;)

Kan det vara en Jan Stenmark-klassiker måhända?