Men när jag kom dit var det inte jord utan stora brunröda hybridhöns.
Jag blev eld och lågor och proppade in fem stycken i Freudans bur i bilen.
Men så hände nåt och jag tog mig liksom aldrig hem från stan.
Till slut körde jag omkring i 40 graders värme i Barcelona och bölade som ett barn för att jag tänkte att hönsen dött av värmeslag där bak.
Nä hörrni. Jag MÅSTE göra mig av med tuppen. Det här går inte. En ensam och ledsen änkling är förstås tragiskt, men det kan ju inte ta upp hela min tillvaro. Jag börjar känna mig fixerad. Herr B är beredd att nacka honom. Huu, säger jag då! Dessutom tror jag att det är dålig karma. Om jag hittar ett kärleksfullt hem åt Ralf däremot...ja, då har jag kompenserat lite grand för att hönorna dog. Jag får tjata på min "kontakt" när jag träffar honom imorgon. Jag har försökt att låta bli det eftersom jag vet ungefär hur poppis överblivna tuppar är, men det gäller ju faktiskt liv eller död!
7 grader varmt, regnvått överallt och med risk för att det börjar om att regna. Egentligen tänkte jag fortsätta med rabatterna idag, men vi får se. Förhoppningsvis ska vi i alla fall kunna elda upp det som är kvar från vår nedsågade dubbelbjörk. Ja, grenar och kvistar alltså. Själva björkarna ligger där de ligger tills vi lånar hem styvpappans kap/klyv.
I övrigt kanske jag måste ringa sjukvården. 15-åringen har hemskt ont i foten. Jag är lur på att frakturen behöver fixeras trots allt.
Ah, det känns som en typisk atypisk söndag.
Ont i magen har jag också. Av nån anledning drack jag massor med läsk igår kväll. Jag lovar att det är därför. Där ser man. För aldrig får jag ont i magen av vin :)
På stranden i Barcelona. Utan hönor.
Hoppas på lycklig omplacering av tupp, jag vet hur det där djuransvaret kan tära!
SvaraRadera