Bisarrt

Ibland fastnar jag i ord och uttryck extra mycket.
Sånt som dyker upp om och om igen brukar därför utnämnas till "veckans".
Den här veckans ord är BISARRT.
Det händer nämligen en hel del här som jag av olika anledningar inte kan skriva om.
Den bisarra veckan nådde sin kulmen igår - hoppas jag(!) - med en händelse som jag aldrig trodde jag skulle uppleva om jag så lever tills jag blir tvåhundra år.
Mina ögonbryn ser förresten lätt bisarra ut så här dagen efter också. Jag har färgat mina vita grisbryn av och till sedan jag fyllde 30...och nån gång kan man ju tycka att jag borde lära mig att de fortsätter mörkna trots att man  tvättat ur färgen. Haha.
Nå. Tur jag inte är så brydd egentligen. Men det var ju det där med att kunna känna igen sig själv i spegeln.
Jag har en tuff dag framför mig:
Jag och kära E ska åka till herr B på verkstan och gipsa händer och fötter,
Jag ska skjutsa 11-åringen till bästisen 4 mil bort,
Vi får gäster och ska äta pizza.
Dessutom har jag förstås valpjour. Men det går bra. Jag har kommit på att det funkar bra att stoppa in lille Ferry i samma bur. Då sover de gott mellan rastningarna. Dessutom är det förstås ett plus att Nestor vänjer sig vid att åka bil på en gång. Freudan var himla åksjuk första året. Därför har hon knappt behövt vänja sig vid bilåkning.


Drömmarna under veckan har också varit....eh, bisarra. Ni vet, MC-knuttar för hela slanten. Blandat med Hälsans Trädgård. Sons of Anarchy är herr B:s bästa serie. Vi ser minst tre avsnitt sent på kvällen när barnen lagt sig så jag känner mig lätt hjärntvättad när jag ska sova. Varför jag tror att jag har så svårt att bearbeta serien är att det liksom inte finns några goda att heja på. Jag menar, det är mord, misshandel, vapensmuggling och allmän omoral för hela slanten. Huvudpersonen Jax brottas visserligen med någon sorts samvete - men det hindrar inte att han skjuter folk under tiden han grubblar. Ah, jag har lite svårt att få ihop det. Jag som är både moralens väktare och moraliskt förfall på samma gång. Men jag ska inte grubbla ihjäl mig sånt. Jag tror jag ska anamma gängledaren Clays faderliga råd till styvsonen när han hade kärleksproblem: Don´t overthink it. It´s just pussy.

Jax och Clay. Även om de inte är särskilt trevliga måste jag säga att Ron Pearlman är cool :)