Lagom är bäst

Igår gick jag och lade mig vid 17-tiden.
Ja, för natten alltså.
Ändå sov jag till 07 i morse...
Och är tröttare än tröttast.
Därför är det lika bra att försöka hålla sig vaken idag.
Sömn är överskattat!
Jag tror att nyckeln till ett piggare liv ligger i att ta ut sig lagom när man är vaken.
Klokt och insiktsfullt va?
Så därför har jag endast detta för mig idag:

• En snabbsväng till Hälsans Trädgård,
• Terapi,
• Hämta 15-åring på skolan för att tanterna från Barninterventionen kommer hit i eftermiddag,
• Utvecklingssamtal för småligisterna på dagis.

Ja.
Som sagt - jag är redan sjukskriven från mitt jobb, från alla dessa studier som jag älskar, från alla föreningsuppdrag, från att öppna mitt hem för människor som behöver ett, från att träffa kompisar så ofta jag skulle vilja, från nödvändigt hushållsarbete, från hårtvätt, från...tja, allt utom de små punkterna ovan.
Det går liksom inte att kapa mer.
Dessutom har jag kapat så länge att borde börja lägga tillbaka vid det här laget.
Jag känner att jag måste till Hälsans och berätta att det kanske inte blir några hönor. Det känns verkligen inte roligt, men det är lika bra att tala om det på en gång.
Terapin är väl ett måste också antar jag. Annars kapar jag kanske onödigt mycket av att jobba med mig själv också.
Barninterventionen får jag väl härda ut. Det är ju ändå mitt fel (nä, jag vet, jag vet - man får inte säga så) att barnen har en mamma som är sjuk.
Utvecklingssamtalet skulle jag i och för sig kunna kapa, men med tanke på att det är herr B som hämtar och lämnar på dagis varje dag vill jag känna mig lite delaktig.
Äh, jag får väl köra en 14-timmars natt ikväll igen.
Så jag orkar samma tempo imorgon.

Jan Stenmark. Honom kapar jag aldrig.