Under lunchen på Hälsans Trädgård gled samtalet in på när jag kraschade med bilen i höstas.
Helt oprovocerat och i hög fart.
De andra reagerade rätt kraftigt och någon tyckte att jag borde ha lärt mig av misstaget.
Javisst, tjoade jag.
Sedan satte jag av i världens fart hemåt...
Och blev stoppad av en motorcykelpolis.
Fan!
Jag blev så nervös att jag inte ens kunde svara på om det var min bil. Inte heller fick jag på helljuset utan att pilla på precis alla spakar.
- Du har borta ett lyse bak. Sa polisen med värsta myndighetsstämman.
- Ojdå. Har jag? Sa jag. Och tillade: Men man får vara glad att man är nykter.
Nehej, det var visst fel sak att säga. Kanske vill inte trafikpoliser skämta om sånt?
Å, han skrev och skrev och skrev i sitt block och kollade körkortet och läste av min mätarställning och utförde blåskontroll och kollade alla lysen en gång till...
Själv satt jag bara - i det som kändes som flera timmar - och väntade på smällen.
Men helt plötsligt fick jag åka.
Så nu är jag visserligen lite skakis men jag har samtidigt kvar mellan 2 och 3 tusen som han skulle ha tagit av mig om han hade kollat hur fort jag körde.
Puh!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar